Sparplan år 1

Så sparplanen är som tidigare nämnt 12 000:-/månad. Med avbetalning av den skuld jag har och lite slack under sommarmånaderna nästa år skulle det efter första året då se ut såhär.

I slutet av november skulle jag utan ränta och investeringar ha 138 800:- på sparkontot. Med en ränta på 0,65% skulle summan vara 139 136:- (efter skatt).

336:- i ränta är ju inte mycket på den typen av kapital men dels är det bättre än ingenting och framförallt är det ju utan att göra någonting mer än att skapa en automatisk överföring av pengar från ett konto till ett annat. Men som sagt ska bege mig ut på börsen när buffertnivån på 50 000:- är uppnådd.

Buffert

Hur stor buffert ska jag ha? Det finns många skolor om hur mycket en privatperson bör ha i buffert. Efter att ha läst runt lite hittar jag rekommendationer på allt från en månadslön till en årslön. Det vanligaste verkar vara en rekommendation om 3 månadslöner (gissningsvis för att det gör att du är ganska säker om du förlorar ditt jobb men också rimligt att uppnå för de flesta medelinkomsttagare).

De stora sidorna pratar dock lite om hur mycket av din månadslön du normalt spenderar på en månad. Om jag bara spenderar halva min månadslön behöver jag då fortfarande 3-12 månadslöner i buffert eller skulle jag kunna nöja mig med ca hälften?

Så istället för att försöka läsa mig till hur mycket just jag behöver har jag resonerat mig fram. Om jag spenderar i snitt 14 000:-/mån (min lön minus sparmålet på 12 000:-) och räknar med att den summan bör jag få ut i A-kassa om jag blir arbetslös (om inte annat med hjälp av Sveriges Ingenjörers inkomstförsäkring) behöver jag alltså ha buffertpengar som räcker mellan det att jag får min sista lön och det att jag börjar få A-kassa. Om jag säger upp mig själv är det 3 månader. Nu är ju inte målet att säga upp sig själv utan att först ha ett annat jobb men vi utgår från det scenariot. Då bör jag alltså ha en buffert på:

14 000 x 3 = 42 000:-

Sen kan vi ju anta att jag skulle leva lite snålare om jag inte visste när nästa lön kommer. Så egentligen går det nog att skriva ner den siffran något men jag ligger hellre lite för högt.

Jag ska också nämna att jag bor i hyreslägenhet och därför behöver minimal buffert för oförutsedda utgifter i mitt hem. Går kylen sönder ringer jag helt enkelt bara till hyresvärden och behöver inte ha ta av den egna bufferten för att köpa en ny. Bor du i bostadsrätt eller hus bör du såklart fundera på vad som skulle kunna tänkas gå sönder där också och ha en extra buffert för detta. Kylen kan ju gå sönder även under tiden du söker nytt jobb!

Min målbuffert kommer jag sätta till 50 000:- enligt resonemanget ovan med tillägget att jag hellre har lite för mycket än för lite.

Sparande

Så förra inlägget täckte utgifter så nu ska vi avhandla det som förhoppningsvis ska göra mig rik, sparandet. Och som sagt inte rik bara för att bli rik utan för att ha friheten av att vara ekonomiskt oberoende.

Målet är att spara 12000:-/månaden. Tills min skuld är på noll kommer 7000:- av detta att gå till att betala av den istället och de resterande 5000:- går in på ett sparkonto.

Om vi tar utgifterna och lönen som jag nämnt i tidigare inlägg ser vi följande:

Lön - Fasta Utgifter - Sparande och Avbetalningar = 26000 - 8120 - 12000 = 5880:-

Då har jag alltså ca 5880:- att leva på under en månad. Jag levde ju på betydligt mindre som student när alla räkningar var betalda. Åh andra sidan så levde de flesta av mina vänner också på betydligt mindre pengar då.

Jag för över mitt sparande samtidigt som jag betalar mina räkningar när lönen kommer. Tanken är dock att om det finns några pengar kvar av de 5880:- när nästa lön kommer så skall dessa också sparas.

Nu till en början sätts allt sparande in på ett sparkonto hos SBAB med 0,65% ränta. Det enda positiva jag kan säga om det är väl att det iallafall inte är 0% ränta. Planen är att jag ska ge mig in på börsen under början av 2018. Hur det kommer gå får ni läsa då.

Utgifter

En vanlig månad har jag som alla andra vuxna människor en rad utgifter. Mina fasta utgifter ser ut som följande:

	Kostnad
Hyra	4805
Telefon+bredband	748
El+elnät	350
Avbetalning CSN	800
Försäkringar	257
Fack+A-kassa	330
Pendlarkort	830
Summa	8120

Sen tillkommer kostnader för mat, kläder, nöjen och resor utanför pendlarkortets gränser. Jag äger ingen TV och betalar därför ingen tv-licens men borde kanske lägga till Netflix-avgiften som fast kostnad.

Jag kommer inte gå in på exakta siffror för mat, kläder och nöjen idag helt enkelt för att jag inte har dem. Målet är dock att inte konsumera några kläder alls året ut, förutom ett packe nya strumpor då tvättmaskinen verkar ha käkat extra många på sistone.

Mitt jobb

Så vad gör jag om dagarna? Vad är det som ger mig den lön som står för nästan hela min inkomst? Jag kommer inte gå in på det i detalj för det är inte det som är målet med bloggandet.

Jag är utbildad civilingenjör och jobbar väldigt förenklat med utveckling av IT-system. Det är ett jobb jag trivs bra med för det mesta. Jag har sedan examen 2012 hunnit med ett par olika jobb och den tidigare nämnda långtidssjukskrivningen. IT-banan är relativt ny för mig men jag gillar siffror och kod så jag tror jag har hittat rätt bransch.

Lön då? Detta är ju trots allt en blogg om min ekonomi. Jag får ut ca 26000:- efter skatt. Lite mer om det varit resor eller övertid och lite mindre när jag gått och blivit sjuk det händer ju oss alla (om du är en av de människor som nu tänker att du minsann inte varit sjuk på tio år så gissar jag att du är en av de människor som går till jobbet med förkylning och feber och smittar alla andra, sluta med det!!).

26000:- är väldigt mycket pengar iallafall i min värld, det är delvis därför jag tror att resan till ekonomiskt oberoende är möjlig men även med mindre medel finns det mycket att göra. Hur jag spenderar och sparar dem kommer delvis i nästa inlägg.

Utgångsläge

Så för ett år sen var jag på noll och skulle börja jobba igen så smått efter en lång sjukskrivning. Eller på noll jag låg på minus, 65000kr minus!

Idag ett år senare ser det ut såhär*:

	2016-11-01	2017-11-01
Sparande	0	32700
Skulder	-65000	-44900
Lönekonto	0	2200
Summa	-65000	-10000

Jag har möjligheten att spara parallellt med att betala av min skuld och har valt att göra så av två anledningar. Psykologiskt känns det bra att ha ett sparande och ifall något skulle hända har jag lite buffert så att jag inte behöver låna direkt igen.

Jag “valde” att inte spara så mycket då jag först var tillbaka på jobb (ja jag bor i Skåne). Till en början var det inte heltid och det blev helt enkelt inte så mycket pengar kvar och sen var jag lite för glad att ha pengar igen. Senaste månaderna har tankarna kring att spara mer och ett framtida ekonomiskt oberoende grott och jag har ökat takten på både sparande och avbetalning av skulder.

* inkluderar ej mitt CSN-lån

Bakgrund

Från Spara till Slösa

Så vi backar lite i tiden: När jag var barn gillade jag alltid Seriestrippen Spara och Slösa. Spara verkade alltid så vettig men så var hon också alltid snäll och hjälpte Slösa om det behövdes. Såhär i efterhand är det ju lätt att också bara komma ihåg de fina bitarna. Så hur gick jag från att vara en Spara till en Slösa?

Sanningen är nog enkel jag var nog aldrig bra på att spara från första början. Jag var alldeles för impulsiv som barn och allt för förtjust i godis och krimskrams till min pappas stora förtret då han var och är en expert på att spara.

Under studietiden gick det ändå ganska okej att leva på små medel och jag hade tur med billigt boende, bra sommarjobb och bra extrajobb. Men sen började jag jobba och då sattes de stora spenderarbyxorna på. Vad jag spenderade pengar på? Allt! Kläder, äta ute, you name it men framförallt resor. Jag lade otroligt mycket pengar på resor.

Kul med alla resor?  Ja absolut!

Uttröttande att resa varje månad och aldrig vila? Ja absolut det med.

En kombination av händelser gjorde att jag så plötsligt var sjukskriven och utan rätt till ersättning från försäkringskassan (lång historia som kanske kommer så småningom).Slösandet tog iallafall ett tvärt slut och jag kom till en punkt då jag inte kunde betala mina egna räkningar. Jag fick låna pengar av familjen för att gå runt över huvud taget. Då levdes det snålt kan jag säga!

Sen kom tillfrisknandet och jag började jobba igen 30 år gammal och med ytterligare en skuld utöver CSN lånen. Det är ganska exakt ett år sen nu.

Att börja från noll

Från 0kr till ekonomiskt oberoende

Det här är min berättelse om att börja om ekonomiskt från noll som 30 plussare med siktet inställt på ekonomiskt oberoende.

Så varför var jag för ett år sen, 30år gammal, på noll?

Det enkla svaret är en kombination av väldig överkonsumtion och en långtidssjukskrivning. Jag kommer återkomma mycket till det första och troligen även en del till det andra.

Så varför ekonomiskt oberoende?

I huvudsak för att jag vill ha friheten att kunna gå i “pension” när jag känner för det och inte när jag är 67 år eller vad det nu kommer vara när det är min tur.

Sista frågan: varför blogga om det?

Delvis för att motivera mig själv delvis för att det kanske kan inspirera någon annan där ute i vårt avlånga land.